Ensam e stark, jag veet =)
Jag borde vara starkare än världens starkaste man, med alla prövningar med allt sen dag 1 man föddes...mitt liv har verkligen inte varit en dans på rosor, men jag kar klarat mig undan dom flesta törnarna som växer på en rosstam...jag har klättart hela mitt lev, bara för att komma upp till rosen...gör man väl den dagen man dör länns det som ibland...när ska denna eviga oturen vända ?
Jag har varit tsm med nichola sen jag va 15 år...fram tills för nån månad sen...har världens finaste felicia ihop som jag har haft hand om själv sen hon föddes, har haft utredningar pga han, men som jag galant klarat mig igenom med brevur =) Har världens bästa fast dysfuntionella familj...har förvisso bott i en bra familj tills ja va 14 år & flyttade hem till min mamma...från fosterfamiljen...ensam..mitt liv tog en helt annan vändning, jag började med en massa skit som jag djupt ångrar idag, men gjort e gjort...gick inte klart skolan, jag träffade nichola, blev blixtkär,sen dess har vi följts åt...mer eller mindre... men som jag skrev i rubriken, ensam är stark...jag har alltid klarat mig på ett eller annat sätt, ingen har kunnat sätta sig på mig eller göra mig illa, jag har levt ett liv många bara läst om..inget jag är stolt över o så men så e det, bara o acceptera mig för den jag är eller låta mig vara ifred!! jag klarar mig alltid :)
Jag beundrar alla som är ensamstående som jag själv är o har varit hela tiden med felicia, även om jag haft en pappa som jag varit tsm har han inte funnits här för oss pga sitt missbruk :/ Livet har som sagt inte varit en dans på rosor... varför delar jag detta med er kan ni säkert undra...jo för det kan hjälpa någon annan...låt inte ett missbruk gå över till ett medmissbruk, det e fan så mkt jobbigare o gå ur...jag är livrädd för ett nytt liv för jag har levt mittt liv på ett för många konstigt liv...är rädd för o binda nya kontakter, vet inte riktigt vad känslor är...
Tyvärr måste man många ggr få göra sina egna misstag för att inse faran..det tog mig 10 år att bryta mig loss från detta liv...är så glad idag för nu e det gjort...kommer ta lång tid o återställa sig till den riktiga Jenny men jag är ingen som ger opp så lätt...är som tur jävligt envis!!
Ibland är det så att vi möter en person som vi vet kommer göra oss illa, vi känner det på oss, signalerna säger så - men ändå så har vi fått en relation till den här personen...
"Det var en gång en man som en kall vinterdag gick i skogen. Framför honom på stigen låg en giftorm, stelfrusen som en pinne. Mannen tog med sig ormen hem och lade den framför öppna spisen så att den skulle tina upp. Sedan värmde han lite mjölk så att ormen skulle ha lite och dricka när den vaknade. När mannen ställde mjölkskålen framför ormen, högg den plötsligt honom i armen och sprutade in en dödlig dos gift.
- Hur kan du göra så mot mig, hur kan du döda mig efter allt vad jag har gjort för dig, utbrast mannen.
- Sluta gnälla, väste ormen. Du visste att jag var en giftig orm när du plockade upp mig. Vad hade du förväntat dig?" (T.Gorski, Tuva Forum)
Dysfunktionella relationer är som ormar, hanterliga till en början med dödliga i slutändan.
Har du någon gång varit så attraherad att du lät dig styras av de starka känslorna och inte kunde avbryta relationen fast du visste att du borde - och blev skadad. Det är ett exempel på hur du har tog tag i något giftigt, som biter och sprutar in känslomässigt gift i sitt "offer". Det här giftet skiljer sid dock från vanligt ormgift eftersom du mår underbart innan det dödar dig, för det här giftet bedövar tillfälligt den känslomässiga hungern.
Om det är så att det finns en dysfunktionell uppväxt i bagaget, så tenderar vi att ta upp "ormen" om och om igen. Vi tror att till sist ska det lyckas, till sist ska såret läka när vi har fått ormen att sluta hugga. Men ormen slutar inte hugga och såren blir bara större och större...
Nu har jag fått av mig lite av mig...kan få såna tillfällen där jag behöver skriva av mig, dela...kram o sov gott :)
Jag har varit tsm med nichola sen jag va 15 år...fram tills för nån månad sen...har världens finaste felicia ihop som jag har haft hand om själv sen hon föddes, har haft utredningar pga han, men som jag galant klarat mig igenom med brevur =) Har världens bästa fast dysfuntionella familj...har förvisso bott i en bra familj tills ja va 14 år & flyttade hem till min mamma...från fosterfamiljen...ensam..mitt liv tog en helt annan vändning, jag började med en massa skit som jag djupt ångrar idag, men gjort e gjort...gick inte klart skolan, jag träffade nichola, blev blixtkär,sen dess har vi följts åt...mer eller mindre... men som jag skrev i rubriken, ensam är stark...jag har alltid klarat mig på ett eller annat sätt, ingen har kunnat sätta sig på mig eller göra mig illa, jag har levt ett liv många bara läst om..inget jag är stolt över o så men så e det, bara o acceptera mig för den jag är eller låta mig vara ifred!! jag klarar mig alltid :)
Jag beundrar alla som är ensamstående som jag själv är o har varit hela tiden med felicia, även om jag haft en pappa som jag varit tsm har han inte funnits här för oss pga sitt missbruk :/ Livet har som sagt inte varit en dans på rosor... varför delar jag detta med er kan ni säkert undra...jo för det kan hjälpa någon annan...låt inte ett missbruk gå över till ett medmissbruk, det e fan så mkt jobbigare o gå ur...jag är livrädd för ett nytt liv för jag har levt mittt liv på ett för många konstigt liv...är rädd för o binda nya kontakter, vet inte riktigt vad känslor är...
Tyvärr måste man många ggr få göra sina egna misstag för att inse faran..det tog mig 10 år att bryta mig loss från detta liv...är så glad idag för nu e det gjort...kommer ta lång tid o återställa sig till den riktiga Jenny men jag är ingen som ger opp så lätt...är som tur jävligt envis!!
Ibland är det så att vi möter en person som vi vet kommer göra oss illa, vi känner det på oss, signalerna säger så - men ändå så har vi fått en relation till den här personen...
"Det var en gång en man som en kall vinterdag gick i skogen. Framför honom på stigen låg en giftorm, stelfrusen som en pinne. Mannen tog med sig ormen hem och lade den framför öppna spisen så att den skulle tina upp. Sedan värmde han lite mjölk så att ormen skulle ha lite och dricka när den vaknade. När mannen ställde mjölkskålen framför ormen, högg den plötsligt honom i armen och sprutade in en dödlig dos gift.
- Hur kan du göra så mot mig, hur kan du döda mig efter allt vad jag har gjort för dig, utbrast mannen.
- Sluta gnälla, väste ormen. Du visste att jag var en giftig orm när du plockade upp mig. Vad hade du förväntat dig?" (T.Gorski, Tuva Forum)
Dysfunktionella relationer är som ormar, hanterliga till en början med dödliga i slutändan.
Har du någon gång varit så attraherad att du lät dig styras av de starka känslorna och inte kunde avbryta relationen fast du visste att du borde - och blev skadad. Det är ett exempel på hur du har tog tag i något giftigt, som biter och sprutar in känslomässigt gift i sitt "offer". Det här giftet skiljer sid dock från vanligt ormgift eftersom du mår underbart innan det dödar dig, för det här giftet bedövar tillfälligt den känslomässiga hungern.
Om det är så att det finns en dysfunktionell uppväxt i bagaget, så tenderar vi att ta upp "ormen" om och om igen. Vi tror att till sist ska det lyckas, till sist ska såret läka när vi har fått ormen att sluta hugga. Men ormen slutar inte hugga och såren blir bara större och större...
Nu har jag fått av mig lite av mig...kan få såna tillfällen där jag behöver skriva av mig, dela...kram o sov gott :)
Kommentarer
Trackback
